-

Det där telefonsamtalet. Telefonsamtalet den 23 april som nästan tog mitt liv ifrån mig. Samtalet som gjorde att jag aldrig kommer orka gå upp igen. Eller det är väll så man ska känna?! När jag gick där i korridoren, fram och tillbaka. Mamma satt stilla på stolen och kunde nästan inte andas. Vi väntade på beskedet om min pappa, om min älskade pappa skulle överleva.

Jag är bara 15 år, sånt här ska inte hända mig. Det är ju meningen att han ska finnas här vid min sida i flera år till. När jag tar studenten, får mitt första barn, går med mig till altaret. Vi har inte tillbringat tillräckligt med tid med varandra som en 15åring och hennes pappa ska.

Just nu slår hans hjärta med hjälp av en respirator. Skulle man stänga av den skulle hjärtat sluta slå. Vi sitter där brevid honom på varsin sida av sängen. Läkarna säger att det inte finns sådan stor chans att han överlever. Varför säger dem inte som det är? Min pappa är död. Jag är nu en 15årig tjej som har förlorat sin pappa.

Jag och mamma bestämade oss. Vi tänker stänga av respiratorn. Medans vi går fram för att stänga av den tillsammans bryter mamma ihop. Hennes make som hon har varit gift med i 22år har hon nu förlorat. Mamma var så förkrossad att jag själv fick gå och stänga av apparaten som gjorde att min pappas hjärta slog.

När jag gick i korridoren hörde jag att läkarna frågade mamma om vi ville donera pappas organ. Jag avbröt och skrek att ingen skulle någonsin få något av min pappas organ. Min pappa ska begravas hel i en kista. Jag gick vidare i korridoren och såg en liten tjej utan hår sittandes på sängkanten och grät. Det var då jag ändrade mig. Den där lilla flickan kanske skulle dö om hon inte fick ett nytt hjärta.

Jag grät inte en ända tår under dem här dagarna. Jag antar att allt hade sparat sig till en speciell dag. Då jag tappade allt och tog mammas bil och körde mot alla röda ljus. Men ingenting hände. Pappa körde mot ett ända ljus, han var försenad till min dansuppvisning. Livet är så orättvist. Min älskade pappa är död. Men bara för det ska jag inte sluta leva. Jag ska ta min student, få mitt första barn, gå ensam till altaret. Men bara allt utan honom, min älskade pappa.

Är så jäkla trött efter skolan hela tiden nu förtiden. Orkar ingenting. Men det är bara att plugga, snart är man fri. Varför ska dem trycka på allt nu i slutet. Det är väll jävligt onödigt? Skrev en likande Novell idag som ni ska få se. Om man läste den noga högt och levde sig in i den kommer det tårar. Iallafall för mig och Nathalie. Haha.

Snart blir det teven och lite plugg. Imorgon åker vi till konserthuset och kollar på låtskrivarfestivalen. ;)

Städet sen 5. Då vi kom hem från Wille. Nu blir det väll någon äcklig kvällsmat. Brukar inte äta det på söndagar men har lovat mig själv att äta. Och ellen, checkaaa ;) Sen, belöning Sorbet mango glass och oth (one tree hill). Det är det jag lever på just nu.

Sitter fortfarande här. Det blir ett kvällsdopp med sis ute nu istället. Länge sen. Efter det, då är det oth som gäller.

"One day you wake up and realize how much you loved her, and she will wake up next to the guy who already knew that."

Sitter och skriver med en hand. Vilket inte går alls lika fort. Den andra handen, min skrivar hand, min vänstra. Den är nedtryckt i en skål med iskallt vatten. Skulle leka duktigt i köket. Råkade sätta på fel platta. Tog tag i handtaget på kastrullen som hade stått och gassat över den plattan. Så ellen. Tänk dig, din tumme..den smärtan i hela handen. Sen..ja, NEJ nu spillde jag ut hela jävla skålen på tagnet bordet. HEJDÅ

Ååååh vad ny bild.

Två ambulanser stod i våran länga imorse. Någon gick bort imorse tydligen. Vet inte riktigt vem, men. Gassade i solen direkt efter skolan i några timmar med Liza, Mikaela..ja ni vet. Dem vanliga. Nu ska jag göra mat till mig själv. Sen lite plugg på redovisningen ute medans ninerna springer.

Blir ganska irriterad när jag ska läsa mina sms. Haft en spricka rakt igenom nu i några dagar. Men idag blev det en stor svart jävla prick nästan mitt i. Får chansa mig till vad det står i smsen..om jag inte orkar trycka på vidare befodra. Aja, fixar massor med låtar till min ipod. Tagit från spates ipod. Så det laddar förfullt. Vilket betyder att jag inte kan lägga mig än.

Minns ni att jag hade vanliga svarta strumpbyxor igår. Ja, iallafall..såhär såg dem ut igår när jag kom hem.


Visst har jag dragit lite själv. Men var så lite att det går inte ens att jämnföra. Hur det hände var när det flög kolbitar på mina ben. 3 hål sen baaam. Jag tror faktiskt inte jag ska slänga dem. Behåller dem!

* Byt ut nitarmband mot träarmband

* Lappteknik och bruna skinndetaljer

*Färgerna i modet blir mörkare och det blir mycket gröna färger.

*Pastellfärger

*Markerad byst (korsett toppar osv)

*diamanter och strass på kläder

*3 stegs styling (att bära en färg upptill, en i mitten och en längst ner)

* Hösten 2010 kommer vi bära orangea partyklänningar

*Blom och djur är hett till våren och sommaren 2010.

*Starka färger (men också pasteller) och massor av mönster: randigt, rutogt och framförallt prickigt.

*Feminint och mjukt ersätter det ”hårda” modet som vi sett ett tag. Nu ska det vara ljusa färger och feminint.

*Sommarens urringningar och skärningar är annorlunda

*Den markerade midjan hänger kvar.

*Sommaren 2010s modell på shorts är trosshortsen, de kortare shortsen som har mer eller mindre påminner om mormorstrosor.

*Safaristil, zebramönster och stora halsband

*Spets, Chiffong, Viskos, Krås, Veck och Tyll