Tatuering i turkiet.

Nu händer det ingenting. Fryser sönder gör jag.

Åker till turkiet om två veckor. Kanske tatuerar mig där nere. Om jag får för mamma. Inte helt bestämt än. Men då ska jag ha ett kina-tecken som står för lycka i nacken. Fan vad jag längtar. Förstå smärtan? 

Och ang mitt hår, ska inte ha sådär långt. Måste boka klipptid imorgon så dem klipper in det. Sen är ALLT som det ska. Livet är på plats. Fattas bara en enstaka sak. Och må alla veta att jag får oftast som jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0