-

Det där telefonsamtalet. Telefonsamtalet den 23 april som nästan tog mitt liv ifrån mig. Samtalet som gjorde att jag aldrig kommer orka gå upp igen. Eller det är väll så man ska känna?! När jag gick där i korridoren, fram och tillbaka. Mamma satt stilla på stolen och kunde nästan inte andas. Vi väntade på beskedet om min pappa, om min älskade pappa skulle överleva.

Jag är bara 15 år, sånt här ska inte hända mig. Det är ju meningen att han ska finnas här vid min sida i flera år till. När jag tar studenten, får mitt första barn, går med mig till altaret. Vi har inte tillbringat tillräckligt med tid med varandra som en 15åring och hennes pappa ska.

Just nu slår hans hjärta med hjälp av en respirator. Skulle man stänga av den skulle hjärtat sluta slå. Vi sitter där brevid honom på varsin sida av sängen. Läkarna säger att det inte finns sådan stor chans att han överlever. Varför säger dem inte som det är? Min pappa är död. Jag är nu en 15årig tjej som har förlorat sin pappa.

Jag och mamma bestämade oss. Vi tänker stänga av respiratorn. Medans vi går fram för att stänga av den tillsammans bryter mamma ihop. Hennes make som hon har varit gift med i 22år har hon nu förlorat. Mamma var så förkrossad att jag själv fick gå och stänga av apparaten som gjorde att min pappas hjärta slog.

När jag gick i korridoren hörde jag att läkarna frågade mamma om vi ville donera pappas organ. Jag avbröt och skrek att ingen skulle någonsin få något av min pappas organ. Min pappa ska begravas hel i en kista. Jag gick vidare i korridoren och såg en liten tjej utan hår sittandes på sängkanten och grät. Det var då jag ändrade mig. Den där lilla flickan kanske skulle dö om hon inte fick ett nytt hjärta.

Jag grät inte en ända tår under dem här dagarna. Jag antar att allt hade sparat sig till en speciell dag. Då jag tappade allt och tog mammas bil och körde mot alla röda ljus. Men ingenting hände. Pappa körde mot ett ända ljus, han var försenad till min dansuppvisning. Livet är så orättvist. Min älskade pappa är död. Men bara för det ska jag inte sluta leva. Jag ska ta min student, få mitt första barn, gå ensam till altaret. Men bara allt utan honom, min älskade pappa.